Örebro Tribune

Den officiella bloggen på Örebro Tribune

28 nov 2018 - 1 min läsning -

Elsa Grell

Comeback

I fredags var det dags. I fredags hände det jag inte skulle hända på väldigt länge. Jag plockade fram, och dammade av knäskydden. Elsa Grell gjorde comeback på planen efter två år och i Idrottshuset efter mer än 2,5 år. Trotts att det inte var i närheten av samma nivå var det ändå mycket känslor. Det var Örebro Volley som arrangerat en Black Friday Volley turnering för företag. Mitt jobb ställde upp och jag var given som spelare.

Det komiska i det hela är att det enbart är två veckor sen jag skrev om hur jag inte ville tillbaka. Hur suget inte fanns och hur ens tanken på volleyboll skapade en form av obehag i mig. Men plötsligt stod jag i idrottshuset med knäskydd och skor på precis som det såg ut för några år sen. Det konstigaste av allt var att det kändes så naturligt allting. Det var som att cykla – när man lärt sig så bara kan man det.

Att återgå till något man en gång övat dag ut och dag in medför en ångest. I alla fall hos en prestationsprinsessa som mig. "Kommer jag kunna serva över bollen?" "Hur gör jag ett fingerslag?" "Tänk om alla vet mina elit- och landslagsmeriter... och sen går det åt pipsvängen..?!" Ibland glömmer man att världen inte kretsar runt sig själv och att det inte gör något om man har eller gör fel. Man är ju bara mänsklig trotts allt.

Nu när jag spelat lite volleyboll igen efter så lång tid kan jag erkänna att det är kul. Jag hade glömt varför jag la alla de där timmarna i hallen, varför jag gick med mina ben fyllda med blåmärken och att träningsvärken kan vara ganska skön. Jag hittade för en stund tillbaka till den lilla tjejen som så länge drömt om volleyboll livet och som längtade till nästa turnering. Jag erkänner att det var kul. Men för att förtydliga för er som undrar; Nej, jag saknar inte att spela och, jag kommer inte göra min riktiga comeback än på ett tag. Men för stunden så kunde jag inte sluta le.