Varje vecka möts jag av kvinnoförtryck minst en gång i veckan. I jobbet, på stan, på stranden eller egentligen var som helst. Som ung kvinna i servicebranschen har jag mötts av folk som hävdar att min enda uppgift är att vara ett fint ansikte utåt, kommentarer som  ”lilla gumman”, ”du kan inget om bilar, du är ju tjej”, ”Oj?! Ska du köra oss? Då får vi se hur det går”, det duger heller inte att prata med mig men min manliga kollega som jobbar i en helt annan avdelning går bättre trotts att problemet inte alls har att göra med min kollegas avdelning. Det här och otroligt mycket mer har jag mötts av bara under min sommar som reseledare. Det handlar om hur (främst) medelålders vita män väljer att behandla en ung kvinna.

När jag tar upp detta med mina kvinnliga kollegor reagerar de med ilska och berättar sina egna erfarenheter i liknande situationer. Man skulle kunna skriva en bok av alla våra upplevelser. Mina manliga kollegor svar istället i många fall med ett skratt eller flin som tyder på att de aldrig upplevt något liknande.

Jag tycker det är skrämmande att vi i 2018, efter hela #MeToo rörelsen, fortfarande lever i en värld där kvinnor rankas lägre än män. Ännu värre är det att ser hur världen också ökar sitt kvinnoförtryck och kvinnor förlorar sina rättigheter. Jag bodde i USA under senaste amerikanskavalet och satt uppe under valnatten och såg Trump ta sig till makten. Första tiden efter att han beträdde rollen som USAs president kände jag hur jag som kvinna förminskades. Det våra systrar kämpat för i flera hundra år gick nu plötsligt att bara plocka ifrån oss. Vi blir åter inknuffade i hemmet och köket och tappar rätten över oss själva. Nu händer hela denna mardröm igen, och denna gång på hemmaplan – Sverige.

Det var inte min röst som skulle bli hörd när jag satt och beskådade valet i USA. Men nu har jag rätten att tala. Som förstagångsväljare är jag otroligt tacksam att det är just detta val jag kan göra min röst hörd. Jag har skickat iväg mitt röstkort med min röst till Sverige och jag har gjort mitt för att kvinnor och andra förtryckta grupper i Sverige ska få ha kvar sina rättigheter. Jag har röstat för ett Sverige som utvecklas istället för att gå tillbaka till 1800talet.

Som ung kvinna ber jag er ta er till vallokalen på söndag den 9 september och rösta för mig. För mig och alla kvinnor i vårt avlånga land och runt om i världen. Lägg en röst för HBTQ samhället och de andra minoriteter som kämpat och fortfarande kämpar för sina rättigheter. Vi kan inte ta det vi har idag för givet, allt kan tas ifrån oss om fel personer hamnar vi styret. Så gör din del och rösta på söndag.