Sverige spelar åttondelsfinal mot Schweiz. Jag sitter på golvet framför tvn på en av restaurangerna i staden. Vid långbordet ovanför och bakom mig sitter runt 25 av mina kollegor iklädda sverigetröjor och med svenska flaggan målad på kinderna. Vid borden runt om sitter gäster från hotellet, även de i sverigetröjor. Svenskaflaggan pryder även tak och väggar av restaurangen som vi intagit. På restaurangen bredvid sitter schweizarna i sina schweiztröjor. Och där sitter jag på golvet, i min landslagströja som jag drog på mig direkt efter jag kommit tillbaka från min utflykt. Golvet precis framför tvn som blev den plats som fanns kvar när jag kom löpandes ner tio minuter efter avspark.  

Visst är det fascinerande hur man kan bli så patriotisk under ett VM? Hur man kan få ett plötsligt intresse för fotboll? Och hur människor kan smälta samman på ett så fantastiskt sätt.

Jag beställer in lite snacks och en öl där jag sitter på golvet. Men jag har samtidigt som jag äter fullt fokus på matchen. Jag undrar tillsammans med alla andra hur Ekdal egentligen kunde missa och sen skriker sen av jubel när Forsberg lyckas få in bollen i målet. Gåshuden är ett faktum, euforin inom mig är så orimlig och lyckan att få dela detta historiska ögonblick med alla dessa människor är så självklar. Jag som inte brukar vara intresserad av fotboll sitter nu bänkad tillsammans med kollegor och gäster. Jag känner igen alla känslorna i kroppen – spänningen, nervositeten, lyckan, rädslan, lättnaden.  

När jag efter matchen går runt i staden med sverigetröjan fortfarande på, ropar lokalbefolkningen ”Vive la Suède!”. Sverige har gått vidare till kvartsfinal och hela staden vet det. Schweizarna på restaurangen bredvid vänder sig mot oss och applåderar. Jag är stolt över mitt land och över vårt fotbollslag. Jag känner mig mer svensk än någonsin och kanske beror det på att jag befinner mig i ett annat land där vi är en minoritet.  

Jag tycker det är så fint att se hur en sport, så som fotboll, blir vår gemensamma faktor som får oss att smälta samman. Kanske kan det också få oss förstå vårt svenskasamhälle och de minoriteter som representeras där. Precis som Korsikanarna kan låta oss vandra runt i våra sverigetröjor och vara just svenskar, kanske vi kan låta Sveriges minoriteter vara det de är eller vill vara. Precis som Schweizarna vände sig och gratulerade oss, kanske vi kan vända oss till minoriteter för att visa glädje mot dem. Kanske behöver Sverige som land se till situationer som dessa för att lära sig acceptera minoriteter i samhället.