Jul och nyår är ännu en gång över. Ett nytt år är här och vi är redan i mitten av första månaden. Om en månad blir jag ett år äldre. Igen..

47 år liksom, men hallå! Inte längesedan jag var 7, eller 17 ju.
Det låter som en klyscha, men var tar tiden vägen? Varför går det så fort? Min son fyller dessutom 25 i år, vad hände?? Inte gick tiden så fort när man var liten eller i tonåren?

Klart att den måste ha gjort det men varför kändes det inte så? Varför känns det som att tiden går fortare ju äldre vi blir? Är det för att vi har mer ansvar som vuxna så vi inte har lika mycket tid över till att "leka med kompisar" eller andra fritidsintressen eller är det bara jag som inte har kontroll över min tid?

"Alla andra" verkar ju hinna så mycket och gör så mycket kul medan mina egna dagar bara försvinner i ingenting. Nja, inte alla dagar, men de flesta. I alla fall nu som arbetslös. Finns ju så mycket jag vill göra men som är svårt att genomföra på grund av det arbetslös ofta medför, lägre ekonomi, och då är det svårt att lägga undan pengar till roliga saker som kan dyka upp längre fram. Konserter, teater, resor mm.

Kanske är det därför jag tycker att just min tid går så fort? För att jag inte har den ekonomiska möjligheten att göra saker jag vill göra medan min tid är här.

Jag vet... mycket är gratis, att umgås med vänner och familj, läsa en bra bok, ta en skön promenad i skogen, eller att få skratta.

Hur känner ni inför det här med tid? Är det något ni tänker på? Kanske tänker man mer på det när man är ensam än om man lever i ett förhållande?
Vi är alla olika. En del trivs med att spendera sin tid bara på att vara hemma och njuta av livet medan andra vill röra på sig och se världen. Jag är en kombination av dessa, vem är du?